KHR Höga Björkens arbete, så långt det kom innan en bostadsrättsförening tilläts köra över självförvaltningsarbetet, gav ändå ett antal lärdomar om vad som behövs för att driva ett framgångsrikt projekt. Här en lista:
Det torde behöva börja med ett förtroendefyllt ”normalt” samarbete kring någon förnyelsefunktion i huset , där hyresvärden trovärdigt visar en god vilja och en tro på att det kan vara ”lönsamt” och givande att dela förvaltning med brukarna.
Från ett sådant ”normalt samarbete” tar det tid att bland de boende väcka intresset för KHR, och det bör framgå att det finns verkliga vinster att få, i form av lägre hyra och användbar ökad makt över boendet. Samtidigt behöver det klargöras att KHR kräver en mindre insats (både ekonomiskt och administrativt) från de boende än vad en bostadsrättsbildning kräver.
Hyresvärden bör vara beredd att succesivt komma med konkreta besked om vilka villkor man kan tänka sej medan de boende söker samla de 67% av de boende som krävs för att ingå ett förvaltningsavtal enligt KHR-lagen. Det är knappast troligt att det skulle fungera att få ett 67% – igt stöd bland de boende för ett avtal vars villkor man inte har en aning om.
Under uppbyggnadsskedet är det viktigt att man tillämpar noggranna demokratiska arbetsformer i föreningen, som övning för att ta ett större ansvar i ”skarpt läge”. Man behöver stadgar som fungerar i detta skede, när innehållet i möjliga framtida avtal är okända.
Optimalt för föreningen vore att få en prislista från hyresvärden på, vad olika funktioner i förvaltningen kostar denne, som ett underlag för att sedan välja vad man vill ta över. Detta förståss exkluderande sådant som inte ska erbjudas, som vissa övergripande funktioner.
I ett avtal bör ingå vad som ska ske i händelse av att huset säljs, varvid KHR-relationen ska avtalas ”ingå” och föras vidare.
